Emma på Kids & Lions

Det här är Emma Dahlgren som under början av året befann sig på Kids & Lions i Zimbabwe. Jag har inte skrivit sedan jag kommer hem, och hua det måste jag ju göra. Jag reste med en organisation efteråt, och blev där sjuk med borrelia och fick resa hem i förtid. Det är därför det har varit tyst från mitt håll, men nu. Först och främst måste jag säga, att detta knappt går att uttrycka i ord. Jag har haft min livs resa och är så otroligt tacksam för allt jag fått uppleva och göra. Känslan av att möta lejonen och gå Lion Walks. Alltså, det finns inga ord. Jag fick vänner för livet och grät i timmar efter timmar efter timmar när vi skildes åt. Att få jobba med gatubarnen, dessa fantastiska människor som har kommit och bli mina förebilder nu och för alltid. De har ingenting, men väljer att vara så glada och tacksamma för det som finns inom räckhåll. Att fokusera på de glädjefulla ögonblicken istället för det som inte är vad det borde vara. 

Delen som var relaterad till barnen var också helt obeskrivlig. Vi arbetade med barn i olika situationer. Ibland undervisade i en specialklass med barn i 10års åldern som hade svårare för skolan än "den vanliga eleven". Så tålamodsprövande! Andra dagar var vi på dagis, eller på en skola för "disabled children". För dessa barn handlade dagarna om att lära sig gå på toa på egen hand, eller klara av att äta själv. Stället saknade el så maten lagades över eld, och stället där maten serverades hade stolar för 10 elever. 42 elever åt mat därinne samtidigt. Barnen vi spenderade mest tid med var dock gatubarnen, och detta var också det som var mest givande. Helt fantastiska ungar, finns inga ord som kan beskriva. Vi träffade dessa på "Drop-In", ett center där barnen kunde träffa oss under veckodagarna. Här umgicks vi, och tillagade lunch till pojkarna. Vi fick även se var de bodde, vilket bokstavligen är på gatan. Spädbarn kröp runt i leran, som blandades med deras avföring. Inget tak över huvudet, och ingen mat i sikte. Det är fruktansvärt att människor lever under sådana förhållanden, och ingens ögon var torra efter den upplevelsen. Speciellt inte när dessa barn är så fantastisk sprudlande, och fyllda med livsglädje.

Har verkligen lärt mig att äkta lycka kommer från djupet av dig själv. I det perspektivet spelar pengar eller status ingen roll. Att känna lycka är en inställning som du själv väljer. I våra liv här hemma skapar vi problem, vi gör oss själva till offer. Dessa pojkar har haft- och har ett tufft liv. Inget hem, ingen vuxen som bryr sig eller frågar hur det är. Bråk, våldtäkter och svält. Alla bär på historier som får ens hjärta att värka och som jag inte kan förstå är möjliga att överleva från. Trots detta, är dessa pojkar några av de lyckligaste jag någonsin träffat. De väljer att vara tacksamma för det de har, istället för att tråna efter det utom räckhåll. Dessa gatubarn kommer för alltid att vara mina förebilder. 

Victoriafallen, att rida på hästar och se giraffer, elefanterna... Alltså, jag kan inte med ord beskriva. Sedan måste jag ge världens eloge till dig och ditt fantastiska team. Så välplanerat, så professionellt. Reste efter med volontärresor och den tiden i jämförelse med er.. Ni ligger mil i förväg, de har ingenting i jämförelse med er. Jag kan inte sammanfatta mina veckor men jag vill bara i alla fall försöka att uttrycka min tacksamhet. Behöver du bilder, filmer eller att jag berättar om min resa tveka inte att höra av dig - för jag har bara gott att säga. Slutligen vill jag be dig om hjälp att börja planera min nästa resa, jag vill inom snar framtid till Sydafrika och kombinera vithajsprojektet med Pretoria Lion Park.

Tack igen, inte bara mitt år utan även mitt liv har förgyllts något obeskrivligt.

- Emma